APRIL APRIL ;)

 

Det var ett tecken...

 
 
 
 
 
(Kermaa = "grädde" på finska)
 
 
Mätt Ida

Jag lever...

...trots att det kanske inte verkar så med tanke på att det ekar här på bloggen. Jag ser dock att det trots allt är några hoppfulla själar som ändå tittat in här varje dag, tack för det! Nu är det på tiden att även jag drar mitt strå till stacken i den här relationen och skriver en liten snutt.
 
Förutom det faktum att jag lever, kan jag även berätta att du också gör det, samt att jorden gick inte under ändå.
- Alla goda ting är tre.
 
En vecka med julkortsjul på Hitis och efter det jullov en vecka till, på Åland.
Kära återseenden och god mat - oslagbart, speciellt i kombination.
 
 
Ja, det kom faktiskt snö här i DK också, passligt till den första advent!
 
 
 
Nytt år, 2013.
 
  Så här mitt i natten med Connan Mockasin - "Faking Jazz Together" och rökelse flödande runt i rummet kan jag inte låta bli att bli lite så där filosofisk man blir när den planerande, rationella delen av hjärnan har gått och lagt sig.
 
2012 - så här i backspegeln kan jag se att jag förra året mest stod i standby.
 
  Andra halvan av basåret på helfart plus en ryskakurs på halvfart skulle klaras av, skolansökningar skulle skickas in, jobb skulle jobbas, men framför allt skulle det funderas och väntas. Väntandet pågick ända till slutet av juni, då frukterna av mitt funderande skulle skördas; skulle jag flytta till Danmark eller ej om jag kom in?
  Jag kom in, och då blev funderandet i stället till planerande - mycket trevligare. Andra halvan av året har handlat om att bryta upp igen och flytta, med allt vad det innebär, för minst 16:e gången i mitt 21-åriga liv.
 
  Jag började år 2013 med att säga upp min lägenhet, men denna gången bara för att kunna flytta närmare centrum. Jag kommer fortfarande att bo i samma stad, studera vid samma universitet och kunna träffa samma människor som innan. Så kommer det förhoppningsvis och troligtvis att vara de närmsta 4½ åren också. För första gången på mycket länge har en så lång uppbindning inte fört med sig rastlöshet, klaustrofobi eller ens kvävningskänslor - tvärtom, jag känner att jag äntligen kan börja slappna av. Större projekt kan skjutas på "till hösten", eller "nästa år" - nu vet jag var jag kommer att befinna mig!
 
  Innan jag ens hann börja filosofera här i skrift stängde även den delen av hjärnan av, så nu är det dags att hoppa i säng så jag håller mig vaken på volleyplanen i morgon. (Vem sätter en match att börja klockan 10?! Långt bort dessutom. (I och för sig är allt långt bort därifrån jag bor just nu...))
 
 
Sov så gott nästa gång du tänker försöka dig på lite somnus nocturnus.

Ida

Pre-lillajul

Idag låg det ett paket hemifrån i brevlådan!
 
 
(Jag valde att tro på mamma när hon lovade att kombinationen chokojulkalender + fitnesstidning
inte var en pik,
utan att det finskspråkiga tidningsutbudet på Åland var rätt begränsat.)
 
 
 
 
 
 
 
 Ida
 

2 min 25 s

 
 
 
Det finns många olika saker man kan göra när man inte kan somna.
 
Själv slog jag i natt personligt rekord i att hålla andan.
 
 
 
Det gamla rekordet på 1 min 45 s (av Ida 7 år) är krossat!
 
 
 
 
Ida

3-0!!

 
Älska volley!
 
Älska laget!
 
Men framför allt:
Älska traditionen med kaka efter varje match!
 
De älskar också volley
 
 
Ida

En torsdag i november

 
 
 
Torsdagen var minst sagt omtumlande.
 
 
Vid niotiden på morgonen satt jag och några studiekamrater i skolan och läste. Plötsligt började en äldre man som satt vid bordet bredvid klaga på svåra smärtor i bröstet som dessutom strålade ut i vänster arm. Som tur var hann han berätta var han hade sina nitro-tabletter innan han sjönk ihop och förlorade medvetandet. Ambulansen kom i tid och han överlevde tack vare nitroglycerinen och vår hjärt- och lungrädding.
 
 
Fortfarande skärrade efter den här upplevelsen bestämde vi oss för att gå till kantinen (skolans matsal) och få i oss en bit mat. Knappt hann vi sätta oss ner innan vi hörde en kvinna skrika efter hjälp - det visade sig att hennes bara någon månad gamla barn hade satt i halsen. Läpparna hade redan börjat blåna, så vi fick handla snabbt. Efter några ryggdunk och någon minuts barn-HLR kunde alla äntligen slappna av. Aldrig har ett barnskrik låtit så vackert.
 
 
Vid det här laget hade alla tappat aptiten och läslusten var som bortblåst. Vi bestämde oss för att åka hem, men precis när vi kom ut genom skolans dörrar såg vi en man på cykel bli påkörd av en bil. Han blödde, spydde, hade benbrott som vi måste reponera, och bilisten var såklart i chock.
 
 
Dagen fortsatte i samma anda, med folk som krampade av elchocker, hade svåra brännskador, en full tjej hade ramlat av cykeln och brutit armen, en diabetiker hade känningar, en getingallergiker blev stucken, och en annan person måste få hjärtat startat igen med en hjärtstartare.
 
 
 Benko hade ont för några år sedan
 
 
Alla inblandade överlevde,
och jag tror att även den teoretiska examen tidigare i veckan gick bra!
 
 
 
 
Ida

En dag kvar...

...av detta:
 
(Första tentan i morgon.)
 
 
 
Ida

Les années sont des trésors accumulés...

I Vasa för exakt 21 år sedan:
 
Här var mamma 20 år och jag en liten pølse.
 

Tiden går verkligen snabbare ju äldre man blir - bara en sådan sak att mamma var yngre på bilden ovan än vad jag själv är nu, är svårt att förstå.
 
Ålderskris!?
 
Nja, åldern är ju nog egentligen bara en siffra. Ibland känner man sig som en fullärd 80-åring, och andra gånger som en nyfiken liten förstaklassist. Jag hoppas bara att man inte blir överraskad av sin 80-årsdag, och inser att livet bara flugit förbi, att man ständigt gått och tänkt på det förflutna eller på framtiden. Då är det lätt hänt att man får en liten ålderskris.
Carpe diem var det visst någon som sade!
 
 Månadens visdomsord
(Vi skippar översättningen, det låter ändå bättre på franska.)
 
 
Födelsedagen började med att någon ihärdigt ringde på dörrklockan. Jag blev smått irriterad av att bli väckt ur min skönhetssömn, tänkte om det var några eftersläntrar-monster från gårdagens "slik eller ballade"-tiggarrundor (ja, "bus eller godis" heter "slik eller ballade" på danska. Det handlar alltså varken om något innehållande tungor eller lugna favoriter, utan bara om barn som ser en chans till sockerchock även utanför lördagens gränser).
Hur som helst, jag masade mig motvilligt till dörren, men blev genast på bättre humör när den ihärdiga ringaren visade sig vara ett blomsterbud som hade med sig en bukett med 21 röda rosor!
 (Vem rosorna var från förtäljer inte historien, men jag har mina aningar...)
 
Bra start på dagen!
(Ja, ett ämbare fungerar alldeles utmärkt som vas.)
 
 
Efter en stund ringer det på dörren igen och där står grannen med morgonkaffe i högsta hugg!
 
 Bra fortsättning på dagen!
 

Efter denna fina start har det varit en helt vanlig dag, förutom fina grattisar och att jag inte läst på tenta "för det är ju min födelsedag". Inte heller har jag haft några restriktioner vad gäller sötsaker, så herrarna Ben&Jerry har gjort mig sällskap ikväll då alla andra suttit hemma hos sig och läst på tentan, seriösa studerande som de är. (I morgon blir jag en av dem!)
 
(Ett steg närmare glass-sponsorering?)
 
För att skoja till det lite har jag även köpt chokolade - med knas!
Hoppas att det är lika roligt som det låter.
 
 
 Att-göra-lista från igår kväll, då jag ännu inte var 20+.
(Ålderstecken när den roligaste rutan förblir o-ikryssad?)
 

Såja, nu skall jag gå och göra något dumt.
Kanske tända mig en vattenpipa, ensam, mitt i natten. På taket! Naken!
Njäh jag orkar inte nu. Det får bli en annan dag.
 
Godnatt på er!
 
Ida "Jaa, inte är man inte 20 längre" Hollsten
 

Resten av efterårsferien: Hitis, Mariehamn och Uppsala

HITIS
Ett par lugna sköna dagar på sköna Hitis med farmor, farfar och kusin. Bastubad, korvgrillning och fiske hanns med denna gång.
 
Måttligt road kusin...
 
...som lånade kameran en stund...
 
(Av någon anledning ville han inte fota mitt ansikte den dagen. Jag väljer att ta det som en slags broderlig komplimang.)
 
MARIEHAMN
Även här några fina dagar!
 
Bakning med lillasyster
 
Gangnam style i tornet på Sjöfartsläroverket.
(Det här är alltså människor som skall navigera och ansvara för flertalet mäniskoliv på sjön om bara några år.)
 
Sicke: "OBS! Sovlådor bör ej nyttjas innan användaren har uppnått en storlek där en sovställning likt denna krävs. Extra viktigt är att bakändan placeras mot eventuella nystrukna, vita märkesdukar."
 
 Sista morgonen på Åland väckte syskon och far en förvirrad, men mycket glad storasyster/dotter med födelsedagssång, -tårta och -presenter!
(Fyller år först i november, därav förvirringen.)
Bara att hoppa på en båt igen, denna gång till Svärje
 
UPPSALA
- några dygn fullspäckade med "fikor" och trevliga människor!
Fröken Lindqvist
 
Fick äntligen smaka den omtalade "Chipsgratäng á la Sebbe"!
(Väldigt gott, och en häftig känsla att känna hur blodkärlen stockades igen i realtid!)
 
Efter det tåg Stockholm-Köbenhavn
(Endast 5h, endast 197kr!)
 
 

- Det mystiska är att det har känts som att komma hem vart jag än åkt! Har inte bestämt mig ännu om jag skall tycka det är bra eller dåligt. Man är lite dömd att alltid sakna, samtidigt är det en häftig känsla att vara både hemma och borta samtidigt. Ett lugn med en twist, så den värsta rastlösheten håller sig i schack!
 
Det var det höstlovet i korthet!
 
Ha det fint!
Ida

Efterårsferie - andra stoppet: ÅBO

Från den nuvarande huvudstaden bar det av till den gamla huvudstaden. Hade turen att få träffa min barndomsvän  Marlene en snabb sväng, tack vare dagens teknologi:
 
 
 
Förvånad och glad(?) Marlene
Älskade Åbo, en vacker dag ska jag bo där igen!
 
Heidilainen och Ikea-lampa
 

Efter ett dygns trevlig samvaro bar det återigen iväg, denna gång mot söderhavsön av söderhavsöar - Hitis!
 
 
 
 Ida
 

Ett av många exempel...

 
Wikipedia: "Finland är officiellt tvåspråkigt, med finska och svenska som nationalspråk."
 

Lite underligt att man då på flygplatsen i Helsingfors möts av en sådan här skylt:
 
 
Skriv gärna på ryska - det är ett mycket vackert språk,
 
men har ni bara plats för tre språk på er skylt - se då till att svenskan i alla fall är med!
 
 
 
 
Ida

Efterårsferie - första stoppet: HELSINGFORS

Efter den mest smärtfria flygresan hittills ( = nästan inga "nu-störtar-vi-och-alla-dör"-känslor) kom jag fram till hufvudstaden. Det var som att kliva in i en Kaurismäki-film. På bussen plockade jag fram den lilla finska som finns kvar i bakhuvudet och lyckades knåpa ihop en lång, fin fråga om bussen gick ända fram till järnvägstorget:

 

Jag:
- "Moi, meneekö tämä ihan rautatietorille asti?"
(Förlåt mamma och ukki för troliga språkliga missar.)

Busschauffören svarar föga utförligt:
- "Sinne.", och ger mig en likgiltig, men på något sätt ändå nedlåtande blick.

 

Jag räcker fram pengarna, men han tar inte emot dem utan förtsätter bara med samma min. Så går det en stund, där han sitter och tittar likgiltigt (men ändå nedlåtande) på mig, och jag står med pengarna och försöker få honom att ta emot dem. Värt att nämna att det nu börjat bildas en rätt lång kö bakom mig. Plötsligt upptäcker jag en skål framför honom, och prövar med att lägga pengarna där. Det var tydligen rätt gissat, för då tog han pengarna och jag kunde gå in och sätta mig.

Sensmoralen i den här lilla historien: Varför prata med varandra om man kan låta bli? - Skönt att vara hemma igen.

 
Fina Ida W kom och mötte till busstationen, vi åkte hem till henne och åt rågbröd. Underbara, underbara rågbröd, som jag har saknat dem.

Dagen efter var det sitz (motsvarande gasquerna i Sverige) med Åländska sudentföreningen i Helsingfors. Ida är värdinna, så hon har hand om maten. Hela dagen spenderades med att inhandla mat, laga mat och senare äta mat i trevligt sällskap. Den andra natten spenderades hos Alice och hennes sambo(!) Jonas.

Sushi innan vi satte igång med arbetet
"Concooorde", sjunger John och Ida
 
Alice och Jonas
 
På Drumsö
 
Alicia
 
 
 
Nu sitter jag på tåget på väg till Åbo och Heidi! Resan blev en dyr historia, betalade 15€ för en studentbiljett och hoppades på det bästa. Det gick dock inte min väg idag, konduktören tyckte inte att mitt danska studentkort gällde, och tyckte att jag absolut skulle betala vuxenbiljett OCKSÅ. Jag försökte med att spela dum, sedan spela offer, men inte ens när jag pratade svenska gav han sig, utan han bytte snabbt om till engelska. Det vara bara för mig att muttrande punga ut 35€ till... Nåja, det är väl roligt att man kan bidra till kollektivtrafiken.
 
Nu kommer vi fram,
ha det fint!
 
Ida

Dagens danska: "Hygge"

 
"Hygge är ett danskt ord med delvis unik definition. Hygge som substantiv omfattar såväl en känsla, en stämning och en handling. Ordet används också i sammansatta ord, t.ex. 'julehygge'. Vidare finns det som ett verb, t.ex. 'Kom, lad os hygge os!', och som adjektiv, t.ex. 'Et lille, hyggeligt hus med græs på taget'."
 
(Försvenskning av danska Wikipedia.)
 
 
 
Så, ikväll har jag en hyggestund med Polismästaren och några nöd-karelska-piroger
(stekt rågdeg+äggsmör).
 
Det er vildt hyggeligt!
 
Ida
 
 

"Du er pissego'!"

 
Jag vill börja med att säga förlåt. Förlåt för att jag inte har hört av mig på länge, och förlåt för att jag inte har gett dig en ordentlig orsak till min frånvaro. Jag förstår att det kan ha verkat som om jag har struntat i dig eller rentav glömt dig, men du skall veta att vad de än säger kommer du alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, och det du visade mig idag har bara stärkt den känslan. Idag kom jag krypande på mina bara knän och bad dig ta mig tillbaka, och det gjorde du med öppna armar, utan att försöka ge mig dåligt samvete.
Tack volleyboll för att du finns kvar!
 
Det var en sjukt rolig, intensiv träning, och jag var rostig, men inte alls lika rostig som jag hade befarat. Lugn och bra tränare, trevliga lagkamrater och högt tempo så man blev riktigt svettig. Fick till och med beröm av tränaren efteråt!
 
Vårt gamla goda JIK (anno 2009?)
 
Ha det fint,
Ida

Om

Min profilbild

Ida

En kringflackande finländare som nu byggt bo i Dannebrogens ursprungsland. I framtiden skall hon knäcka ryggar och prata tio språk flytande.