Vid niotiden på morgonen satt jag och några studiekamrater i skolan och läste. Plötsligt började en äldre man som satt vid bordet bredvid klaga på svåra smärtor i bröstet som dessutom strålade ut i vänster arm. Som tur var hann han berätta var han hade sina nitro-tabletter innan han sjönk ihop och förlorade medvetandet. Ambulansen kom i tid och han överlevde tack vare nitroglycerinen och vår hjärt- och lungrädding.

 

 

Fortfarande skärrade efter den här upplevelsen bestämde vi oss för att gå till kantinen (skolans matsal) och få i oss en bit mat. Knappt hann vi sätta oss ner innan vi hörde en kvinna skrika efter hjälp - det visade sig att hennes bara någon månad gamla barn hade satt i halsen. Läpparna hade redan börjat blåna, så vi fick handla snabbt. Efter några ryggdunk och någon minuts barn-HLR kunde alla äntligen slappna av. Aldrig har ett barnskrik låtit så vackert.

 

 

Vid det här laget hade alla tappat aptiten och läslusten var som bortblåst. Vi bestämde oss för att åka hem, men precis när vi kom ut genom skolans dörrar såg vi en man på cykel bli påkörd av en bil. Han blödde, spydde, hade benbrott som vi måste reponera, och bilisten var såklart i chock.

 

 

Dagen fortsatte i samma anda, med folk som krampade av elchocker, hade svåra brännskador, en full tjej hade ramlat av cykeln och brutit armen, en diabetiker hade känningar, en getingallergiker blev stucken, och en annan person måste få hjärtat startat igen med en hjärtstartare.

 

 Benko hade ont för några år sedan

Alla inblandade överlevde,

och jag tror att även den teoretiska examen tidigare i veckan gick bra!

 

 

 

 

Tiden går verkligen snabbare ju äldre man blir - bara en sådan sak att mamma var yngre på bilden ovan än vad jag själv är nu, är svårt att förstå.

 

 

Nja, åldern är ju nog egentligen bara en siffra. Ibland känner man sig som en fullärd 80-åring, och andra gånger som en nyfiken liten förstaklassist. Jag hoppas bara att man inte blir överraskad av sin 80-årsdag, och inser att livet bara flugit förbi, att man ständigt gått och tänkt på det förflutna eller på framtiden. Då är det lätt hänt att man får en liten ålderskris.

Carpe diem var det visst någon som sade!

 

 Månadens visdomsord

Födelsedagen började med att någon ihärdigt ringde på dörrklockan. Jag blev smått irriterad av att bli väckt ur min skönhetssömn, tänkte om det var några eftersläntrar-monster från gårdagens "slik eller ballade"-tiggarrundor (ja, "bus eller godis" heter "slik eller ballade" på danska. Det handlar alltså varken om något innehållande tungor eller lugna favoriter, utan bara om barn som ser en chans till sockerchock även utanför lördagens gränser).

Hur som helst, jag masade mig motvilligt till dörren, men blev genast på bättre humör när den ihärdiga ringaren visade sig vara ett blomsterbud som hade med sig en bukett med 21 röda rosor!

 (Vem rosorna var från förtäljer inte historien, men jag har mina aningar...)

 

 

 

Efter en stund ringer det på dörren igen och där står grannen med morgonkaffe i högsta hugg!

 

 Bra fortsättning på dagen!

Efter denna fina start har det varit en helt vanlig dag, förutom fina grattisar och att jag inte läst på tenta "för det är ju min födelsedag". Inte heller har jag haft några restriktioner vad gäller sötsaker, så herrarna Ben&Jerry har gjort mig sällskap ikväll då alla andra suttit hemma hos sig och läst på tentan, seriösa studerande som de är. (I morgon blir jag en av dem!)

 

För att skoja till det lite har jag även köpt chokolade - med knas!

 

Såja, nu skall jag gå och göra något dumt.

Kanske tända mig en vattenpipa, ensam, mitt i natten. På taket! Naken!

Njäh jag orkar inte nu. Det får bli en annan dag.

 

Godnatt på er!

 

 

- Ett par lugna sköna dagar på sköna Hitis med farmor, farfar och kusin. Bastubad, korvgrillning och fiske hanns med denna gång.